Jag är en kvinna i mina bästa år som rider så mycket jag kan och hinner. Just nu har vi två hästar i familjen. Ett eget uppfött halvblod som heter Turbo Cartoon och som är född 4 april 2010 av mamma Flowerhills Tara. Tara är en irländsk sporthäst född 1999 som vi ägde i nästan 8 år men som vi sålde nu i mars till en glad Marie i Karlstad.
Sen har vi Einar, en valack efter Cardento, 10 år, hopphäst men också väldigt duktig och fin i dressyr.
Vi är min dotter Jessica och jag och till viss del maken-finansiären.:-)
Men idag har det varit blåsigt. Idag var en stilla dag(utom i luften då...) vid hotellpoolen, måltider i restaurangen på hotellet små chattandes med kyparna, Elmongy och de andra. Alla flirtar stillsamt med Jossan och vi skojar och skämtar. Det har blivit riktigt familjärt. Maten är sig lik de olika dagarna, men vi har väl kommit fram till ngn sorts lagomkonsumtion med mkt grönsaker, frukt ,kött, lite ris, öl, vin och vatten och en del kaffe...Det är inte lika god mat som i Tunisien, men vi lider alls ingen nöd och det är lätt för Jos att hitta bra mat. Dock är efterrättsbordet rätt omöjligt. Men eftersom Bosse och jag har gått in i en liten deffperiod så är vi inte så heta på det bordet vi heller.
Igår var en rolig dag med Jeepsafari, inkluderande besök i en beduinby med tillhörande mintte och försäljning av diverse skrot, kamelridning! (dromedar egentligen, här i Egypten har alla dromedarer med en puckel, inte kameler) vi red på dessa Öknens skepp i cirka 20-25 min. De var oerhört tåliga djur som vandrade i flock och var ihopbundna med varandra vid sadelknopparna. Deras långa halsar var långt nedanför puckeln och man var glad om de inte skulle få för sig att sticka iväg. Vi travade lite också och det var inte skönt men inte omöjligt att sitta när de lunkade iväg. Vi snorklade bland färgglada fiskar och en väldig massa folk! Jag idkade detta nöje i ca 5 min, klart skeptisk hela tiden, med långa Kalle Anka fötter och huvudet knappt under vattenytan. Men Bo och Jos uppskattade det desto mer och paddlade på därute i säkert 45 min. Sen var i alla fall Jos rätt blå. Vi åt lunch med de övriga i gruppen på mattor på golvet på övervåningen av en restaurang. Vår Jeeps övriga medlemmar var de flesta från västkusten och glada och trevliga och vi hade alla samma åsikt om Friday som var vår lokale guide. En riktigt jobbig typ som vi alla mest gjorde tvärtemot vad han sa. Deturs egen guide var inte så mkt att hänga i julgranen heller. En dam som tagit jobb som guide som ett led i sin 40-årskris som hon sa...Hon var rätt ointresserad av det mesta. Men totalt sett var det en härlig dag. Perfekt väder, annorlunda miljöer och trevliga människor.
Idag har Bo och Jos spelat tennis på fm (då solade jag ) på em så var vi ute sprang allihop. Ca 4 km, ner till stranden och tillbaka, Ner med solen och vinden i ryggen och tillbaka med uppförsbacke, motvind och motljus... men det gick också. efter en snabbdusch gick Jos och jag på 45 min helkroppsmassage. Det var avslappnande och skönt.
Nu har vi ätit, fikat, spelat Yatzy och kollat lite mejl. Idag har internet på rummet varit värdelöst. Kan ha berott på blåsten. En dag kvar. Hoppas det blåser mindre i morrn så vi kan åka till en strand utan att frysa ihjäl.
Efter en lång dag ute i snö och kyla, åtminstone is och kyla i lördags s¨satte vi oss i bilen vid midnatt, Bosse, Jos och jag för att åka till Landvetter och ta 07.00 planet till Sharm el Sheikh. Härligt! Men Bo hade sovit lite på dagen så han fixade det galant, jag hade inte sovit ngt och väglaget var hemskt. Snöade och var plogbilar och saltbilar ute överallt. Men fram kom vi och till Egypten for vi. Här är just idag inte strålande väder. Förmiddagen sov vi bort. Allihop sov vi från 11-11! Rekord! för mig i alla fall på många år. Så nu har Jossan och jag haft en timme vid poolkanten, vi har ätit lunchbuffé...som var närmast exakt som kvällens...så vi lär nog vara rätt trötta på denna mat efter en vecka. :-)
Nu ska vi snart ta en promenad och se var vi bor egentligen. Det är ett lustigt land med öken, berg och här och var ordnade små oaser där det ligger hotell. Och alla bilar tutat konstant! Promenera ska man inte göra enligt dem...
Tara blir omhändertagen av Lotta, Karin och Charlotte. Tack för det! Har hört att det kommint ännu mer snö, Trist, då blir det ännu svårare att rida nu då om hon får styltor också... Lotta och jag var och tittade på ett annat stall i lördags, men vi står kvar i alla fall. Det var gulligt och fint, dock lite väl litet och även om det fanns ridhus inom skrittavstånd så ...nej, det är nog bättre att stå kvar. Det var långt att åka dit, men ingick helskötsel så det var ju kanon.
Snaps är Linköping och Jacob sover väl idag efter att ha genomfört Vasaloppet, Öppet spår igår. Enligt infon å nätet var det snökaos hela loppet. Föll 20 cm underdagen! Strongt av er att greja det! Jacob och Henke!
Helt plötsligt sattes livet, åtminstone en stor del av det på sin spets. Hästen, ska hon vara kvar eller inte? Helt plötsligt är jag ensam om henne, helt plötsligt måste jag bestämma om jag vill fortsätta med detta. Helt plötsligt är vi inte tre, helt plötsligt är jag ensam...
Tankarna mal, plus och minus, orka eller inte, vilja eller inte. Vilja hur mycket? Lotta bara sa upp sig, ja inte plötsligt och abrupt, men på ganska snar sikt. Och nu är hon dessutom okontaktbar?!
Jessica sa det kvittar...jag åker snart bort, gör vad du vill, jag kan köpa en annan häst när jag har tid och råd....
än en fullkomligt tokpipande hund i stallet i 1,5 timme... Först hittade han inte katten, sen hittade han...4 snygga tikar...men de var på fel sida väggen! De satt ju inne hos fåren och här var han på hästsidan! Hur fel kan det bli? Men om jag sitter här tätt tryckt intill väggen i Taras box och piper gällt och högljutt hela tiden då måste väl matte fatta att jag måste få gå in och flirta?!?!
Men matte fattar inget, hästarna och hon knyter ihop sina öron och väser tyyyysssttt.... men jag hör inget....
Tara kickade halvt ner väggen in till Noppe, den murade...men inte pga hundpip utan pga att den där matte borstade med en rund piggborste och rev bort en massa päls som satt så löst så den singlade runt i hela stallet... Men sååå skönt det var att gå in i boxen sen och rulla sig i all den nya halmen och sen bara njuta av allt plock och pill som hade stoppats in i madrassen!
Minus 4, kolsvart och is och hemma från jobbet kl 19, då blir det inte mycket mer än mock och borst och pyssel i stallet.
Sen väl hemkommen letade vi hysteriskt efter en resa till Egypten på sportlovet, men nu var de som bortblåsta allihop! Trots att det i helgen fanns hur många som helst! Hur går sånt till?
från mitt uppdrag som sekreterare i Cint. I 10 år har jag skrivit i stort sett varje protokoll...men det har blivit för stort och för engelskt så nu drar jag mig tillbaka med flaggan i topp! Nu får yngre förmågor med utbildning ta över och skriva på engelska om en massa ekonomiska spörsmål världen över. Jag menar...med kontor i 7 länder är det en del world wide!
Idag blev jag vederbörligt avtackad med blommor och fint vin :-) tack älskling...du vågade väl inte annat....:-)
Det är nog första gången jag är här...kan inte påminna mig om att jag varit här tidigare i alla fall. Det är stort, ganska öde och kalt. Stora hus, öde torg och mycket sten. Kan ju bero på att det är i februari så inget grönskar... :-)
Vi bor alldeles vid Alexanderplatz. Ett 20-våningars hotell där vi har badrummet mitt i rummet...lite udda...
Ikväll är det två mottagningar med Svenska filminstitutet och kategorin Generation barn-ungdom. Då ska vi mingla och vara särskilt söta mot jurymedlemmarna... så Jos och Mika får charma ordentligt!
Tänk vad nära det är till allt. 1 tim och 20 min, plupp ner i Berlin...och idag öppnar Cint kontor här också. Men det var visst inte riktigt klart med kontrakt och nyckel än så...jag får gå dit och hälsa på på torsdag när vi har en fri dag.
Pipig men ändock en mysvovve
