Igår for hon mot nya äventyr och eget liv!

Med pojkvän, kastruller och flyttlådor. Mitt första barn och min äldsta dotter. Men jag grät inte...trot eller ej, jag som gråter för allt.

Men det är dags och vi träffas och ses ändå, är man 21 har man rätt till eget liv. :-)

Jag hoppas bara att vi kan vara goda vänner och ha roligt när vi träffas, skratta och umgås som folk och vuxna. Sen har vi ju hästen som vi måste ta hand om.

Lycka till!!!


Älskade dotter och blivande svärson?!